Nu är alla på plats, fem vuxna, fyra barn och en bebis i magen (på Lovisa, inte mig eller Kristin), bagaget blev alla, förutom vi, av med på vägen - men det är svårt att deppa över sånt (lätt för mig att säga iofs, som har mitt bagage, men ingen som drabbats verkar överdrivet bekymrad) när solen skiner och man hänger med sina bästa kompisar i ett hus med utsikt över Medelhavet. Tack för tips om att hyra båt med besättning och åka på dagstur - det låter helt underbart! Igår, innan övriga gänget anlände på kvällen, åkte vi efter tips från min kollega Anitha, till hotellet Gardens of Babylon och njöt av härliga pooler, en fin strand, god mat och vackra trädgårdar. Fy farao vad det är bra med semester. När jag var yngre och mer karriärfokuserad tyckte jag att semester var fullkomligt överskattat. Nästan lite löjligt. Jag satte någon slags prestige i att bara ha plockat ut ett fåtal lediga dagar på sommaren, och då bara om jag skulle resa bort någonstans. Så funkar jag inte nu. Tvärtom. Jag vill vara ledig och hänga med barn och familj så länge det bara går, och jösses vad bra det känns och är för insidan. Att varva ner. Inte stressa. Inte tänka. Jag fixar liksom inte riktigt att göra det i vardagen. Men det är sådant jag hoppas att jag kanske har kvar att lära.
