Tänkte jag någonstans på väg upp för den andra bron (Älvsborgsbron?). Men sen gjorde jag det ändå. Sprang de sista sju kilometrarna också. Fy satan vad ont det gjorde. I hela jävla kroppen. Och fy satan i helvete vad ont det gör idag. Men. Jag sprang hela Göteborgsvarvet. Inte jättesnabbt (2.16). Men jag sprang. Och det känns skönt att veta att man klarar mer än man tror, och att man kan pusha sig längre än vad man ens kan föreställa sig är möjligt. Tror dock att jag i fortsättningen tänker hålla mig till 10-kilometerslopp. Stort grattis till er andra som också sprang - fan vad bra vi var!
