Okej. Nytt år. Nytt liv. Eller? Ni kanske undrar hur det gått med projekt Två barn och toppform? Jo då, tackar som frågar, det har faktiskt gått jäkligt bra, och jag som alltid varit träningsskygg och haft extremt lätt att snabbt som attan prioritera... allt före träning, är gräsligt stolt över mig själv. Jag har tränat i stort sett varannan dag sedan jag hookade upp med Cai, (som skräddarsytt supereffektiva program som jag kör hemma på mattan när kottarna lagt sig, eller på gymmet) ibland kanske bara en kvart om jag inte haft mer tid, men det är okej - allt är bättre än innan. Och det fantastiska är; resultaten! Muskler! Jag har massor av muskler på armarna och magen. Värken i rygg och nacke - borta, och jag tycker faktiskt också att jag är på bättre humör. Och så känner jag mig snyggare. Kläder sitter bättre, jag har tighta klänningar igen när jag vill. Men. Nu kommer man ju till den svåra biten; att inte ge upp. Att inte nöja sig. Att fortsätta så här. Bli ännu starkare. Att göra träningen till något självklart, så att det liksom sitter i ryggmärgen. Mina nya armar är nog bästa moroten. I fucking love them!
