Asch. Jag vet inte hur intressant det är för er att läsa om vår resa egentligen. Men det är ju på här jag befinner mig just nu och ett par dagar till, så ni får helt enkelt försöka stå ut, så blir det mindre fotobonanza och mer som vanligt snart igen. Idag har vi hur som helst varit med om något alldeles fantastiskt; en utflykt i öknen. En trevlig snubbe, Salim (lätt att komma ihåg: som saliv. Fast med m) från Explorer tours kom och hämtade oss i något snyggt och fyrhjulsdrivet. Sedan pep vi iväg mot sanddynerna. Första stoppet var på en kamelfarm där vi spanade in de här knäppa djuren (jag menar, hur ser de ut egentligen?), där släppte Salim ut lite luft ur däcken, så att vi skulle kunna köra bättre och säkrare i sanden. Sedan bar det av. Herrejävlar. Bilen gasade upp för lodräta tio, femton, tjugo meter höga dyner, tippade över på toppen och så ner lika lodrätt i full karriär på andra sidan. Det var som världens längsta och bästa berg-och-dalbana (fast bättre, berg-och-dalbanor får jag dödsångest av, det hör var bara svinkul). Gasade på så där tills vi blivit mätta och färdigskrattade. Sedan parkerade Salim vid en foten av an hög dyn och plockade fram en snowboard. Vi åkte upp och ner ett par gånger, och stannade sedan på toppen och kikade på solen som började gå ner över öknen. Lade oss i den ljumma sanden och spejade mot den oändliga himlen. Det var knäpptyst. Så fullkomligt stilla. Fnissigheten övergick till något slags lugn och avslappning. Sedan tände Salim en brasa och dukade fram ett bord, stolar, grill och en vattenpipa. Lovisa rullade ner för hela sanddynan (frivilligt alltså) och vi andra gick. Slog oss ner vid bordet och pratade medan vår chaufför/guide/kock trollade fram grillspett och en buffé av libanesiska meze. Vilken fantastisk middag det blev. Under månen, stjärnorna och den enorma himlen. I öknen. Med sina bästisar. Och så rekordgod mat på det. Jag vet inte hur många gånger vi nämnde och tänkte på hur mycket du hade älskat det här Kristin. Vi åker tillbaka igen, när du inte har en liten minibebis, okej? Nu så. Dagens bildfestival. Vi kan kalla den "Vuxna kvinnor leker i öknen".
