Jag har skaffat häääässt!!! Nej. Det har jag inte. Men jag har börjat ta hand om en häst, en dag i veckan. En gammal galopphäst. Fullblod. Spattig som satan. Ganska vresig. Jättegammal. Men finns det någon häst som inte är genomunderbar? Tror inte det. Nu har jag bara varit där några gånger, men jag gillar redan rutinen. Att åka iväg på utflykt från sitt vanliga liv, till något som bara är mitt. Som får ta tid. Som jag slipper dela med någon annan. Som blir en liten lucka där runt omkringet står still och nuet vrider upp volymen. Jag påminner er om värdet i detta. Det faller ju så lätt bort under småbarnsåren, och sen när barnen blir större och man kanske har lite mer frihet igen, är det nästan som att man glömmer bort sånt här. De egna behoven och lyckan och vad en betyder. Ridning kanske inte är din grej. Men hitta något annat då! Något som får ta tid och som är ompyssling av själen.
