Det finns ju nästan jobbigt mycket att se och göra i Kalifornien. En lätt rastlöst lagd människa som jag skulle kunna utflykta ihjäl mig. I fredags smet vi tidigt från skola och jobb och hoppade in i bilen mot norra Kalifornien. Några favoritmänniskor flyttade till Palo Alto i augusti och vi har inte varit där och hälsat på än. Himla mysigt att hoppa in i bilen med packning och ungar och hund och ge sig av på vägarna. Eftersom vi kör elbil får vi stanna och ladda upp bilen lite då och då också. Det blir naturliga och rätt sköna stopp - sträckköra 50 mil med tre barn är ändå sällan en bra idé. Laddstopp i Hollister! Nedlagd tågbana och någon slags kyrkogård för otroligt gamla maskiner blev ett oväntat och kul utflyktsmål och laddtiden på en halvtimma försvann snabbt innan vi var redo att sticka vidare. Fint golv och inte så tokiga sandaler på någon tjotta längs med vägen. Vinet som dracks när vi äntligen var framme vid 8-tiden var inte äckligt. Jag körde hela vägen och hade just det som målbild framför mig sista halvtimman. Lördagmorgon och jag fick croissant med Nutella och kaffe med gräddmjölk till frukost, Remy i favoritpyjamas i sin favoritställning: när han är trött eller behöver varva ner är det här hans favoriträtt att göra det på. Platt på golvet med någon form av bil som han försiktigt kör fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han har gjort så här sedan innan han kunde gå, och det verkar vara hans sätt att liksom meditera och samla ihop sig. Önskar jag hade något lika stillsamt jag kunde njuta av och ta till på samma sätt. Fast det har jag ju i och för sig, kom jag på. Havet har ungefär samma effekt på mig. Vi åkte till Moss Beach på lördagen. Barnen lekte med papporna. Jag lade mig på en handduk och det var varken för kallt eller för varmt, vinden smekte, vågorna lekte, tången doftade och jag somnade. Klippte till på ett av mitt livs härligaste tupplurar. Lite för sent upptäckte vi att man inte fick ha hundar på stranden. Goldie åkte ner i en IKEA-påse och tyckte nog det var rätt mysigt för hon log där knäpptyst och utan att avslöja sig när park rangerns svepte förbi Söndag! Steve Jobs hus där fru och familj fortfarande bor kvar cruisade vi förbi och kollade in nu när vi ändå var i Palo Alto. Så här såg det ut! Ganska försiktigt ändå för att vara en så betydelsefull människas bostad. Sedan åkte vi till Wunderlich och hajkade och kollade in Redwood-skogens majestätiska träd. Lunch på en minst sagt kitschig restaurang efter det. Ett sånt där diner-ställe där en portion räcker till tre normala människor. Sedan packade vi ihop våra saker, sade hej till kära kompisarna och styrde kosan hemåt igen. Stannade här på kissepaus. Och här för att fynda avocados. Norra Kalifornien är verkligen väldigt annorlunda jämför med LA de södra delarna av staten. Lite mer introvert kanske, betydligt grönare, svalare, krispigare och renare. Och inga palmer! Tack livet för en himla härlig helg! Idag finns ny podd ute också. I Blankens Swanbergs avsnitt Tupplurstoppen pratat vi om fredagens sorgliga dödsfall, om något pirrande och skitsort som hände i yrkeslivet i veckan. Och om hur du gör för att få 20 % rabatt på hela vårsäsongen av Blankens!
