Att vara hemma i staden där man växte upp är alltid speciellt. Jag trivdes alltid i Mariestad, och länge efter att jag flyttat därifrån hade jag nog planer på att någon gång flytta tillbaka. Man har ju så mycket minnen här. Varenda gathörn i Gamla stan är en kyss, en fest, en fylla. I Sjöängen där jag bodde som liten och ditt min mamma och styvpappa flyttade tillbaka för några år sedan - precis vid Vänern. Den lilla badplatsen där vi badade varenda dag på sommarloven och kvällsdoppade oss med killar som kom på moped från stan. Det är fint att se sina barn bada där. En känsla av mening och cirklar som sluts. Att gå med sin bästa kompis från tonåren, förbi lägenheten dit jag flyttade när jag var 16, tycka om henne mer nu än då och vara så glad över att vi har varandra. Delar vår historia. Pratar om nuet och framtiden medan våra barn skrattar och leker tillsammans. Mening och cirklar som sluts. Det är fint med ett sting av bitterljuv sentimentalitet mitt i.
