Lika härligt som att vara hemma och göra absolut ingenting på helgerna, lika underbart är det att åka på heldagsutfkykter. Särskilt när man är i en ny stad. I förmiddags tog vi bilen fullastad med barnens cyklar och åkte mot Santa Monica. Sedan har vi cyklat, lekt klättrat, solat och hängt på stranden. Vi har berättat för Bonnie att man faktiskt kan bli kompis med någon fastän man inte pratar samma språk. Det har hon inte velat tro på. Men idag fick hon det bevisat. Härligt! På tal om strand och Bonnie: härom dagen var vi på Target bland annat för att köpa baddräkter till barnen. Bonnie vet att bikini är out of the question (och det provocerar mig något fruktansvärt att barnbikinis ens tillverkas. Why, liksom? DE HAR JU INTE BRÖST! Men när de nu finns får man ju förstå att barnen dras till dem på samma sätt som de dras till lekstugor dockbarnvagnar och såna där stora batteridrivna bilar - all form av vuxenefterapning är väl spännande, men att det inte ens går att köpa bara ett par badbyxor utan den där förbannade behån till sin tvååring är ju för fan sjukt. Ungefär lika sjukt som om det skulle säljas badbyxor till småpojkar med vaddering för att skapa intryck av en större "bula"). Och bland baddräkterna väljer hon förstås (av dem hon fick välja bland) den pråligaste i turkos med en stor rosett och en massa paljetter. I hennes ögon var den gränslöst vacker helt enkelt. Och det får man ju respektera. Att falla för vackra ting gör både barn och vuxna. Samtidigt som en del av mig önskar att baddräkterna såg ut som förr; ni vet, enfärgade och helt utan ringning varken här eller där. Ohhhh. Det här baddräktsköpet gav mig en liten föraning om hur det måste vara att vara tweeniemamma. 11-åringen som vill testa att sminka sig för att alla andra gör det och för att hon känner sig stor - hur fan vet man vad som är rätt och fel? Var går gränsen mellan den egna moralen och respekten för sitt barns vilja?
