Det är födelsedagssäsong hos Blankens så här års! Och ni vet vad det betyder? Kärleksbombning av födelsedagsbarn i bloggen! I helgen fyllde Bonnie 10. 10 år har gått sedan hon dök upp. För så var det verkligen. Jag och Per hade precis träffats och så tjoff var jag gravid utan att någon som helst på plan på att det skulle bli så. Och det är väl en jäkla tur, kanske den mesta och största tur jag någonsin haft i livet faktiskt. Det är konstigt med döttrar, och kanske i synnerhet den förstfödda, hur det ibland nästan är omöjligt att avgöra var jag slutar och hon börjar. Det där första barnet, som så i grunden förändrar ens liv, det skapas kanske någon slags symbios där i euforin över kärleken och närheten över den nyfödda lilla människan, som jag tror kan sitta i ett helt liv. Och på det viset och många fler sätt är Bonnie ett litet mirakel. Hon är faktiskt det. Inte bara för att hon bestämde sig för att dyka upp och i och med det gjorde mitt och Pers liv så oändligt mycket rikare, men också för att hon har en avundsvärd förmåga att gillas. Av de flesta. Vart hon än går skaffar hon en ny kompis, drar igång en lek, hittar på en dans eller en sång - och alla får vara med! Det är kul där Bonnie går. Det är varmt, mysigt och fint i hennes närvaro. Hon har sin pappas självklara trygghet i sig, och det känns liksom. 10 år med henne känns på samma gång som en ögonblinkning som ett århundrade. Kan inte minnas livet innan hon fanns knappt? Samtidigt var det som igår jag höll henne första gången. Det är en helt otrolig upplevelse att få stå vid sidan när ens barn växer upp tycker jag. Se hur den egna personligheten formas, vem hon är menad att vara och är på väg att bli. Grattis på din 10-årsdag Bonnie, jag är så gränslöst imponerad av dig, allt du tar dig för och den underbara människa du är. Älskar dig bortom vett och förstånd!
