Om man bara fick vara tillsammans undrar jag om inte jag skulle kunna hålla på med det här jullovandet i all evighet utan att tröttna. Det megalugna tempot, att strutta runt i myskläder, sova länge på morgnarna. Det är inte klokt vad skönt det är? Vem är det som fått för sig att vi skulle må så himla bra av att jobba egentligen? Att man måste jobba är ju en sak. Men jag trodde länge att det var med stress i blodet, deadlines som jagade och en skållhet dator i knät som jag mådde som bäst. Men så är det ju förstås inte. Det kluriga är väl att kunna hitta en balans bara. Mellan att kunna njuta av ledighet och jobba på ett sätt som är uppslukande men samtidigt inte tar allt av en. Så här hade vi det igår: Vääääldigt långsam och slö morgon när alla ligger i sängen, barnen kollar på tv och jag har öronproppar långt inproppade så att jag kan knipa åt mig någon timmas extra sömn. Vilken lyx att få ligga och dra sig till 9.30 (och att man kommit hit och faktiskt kan göra det är förmodligen ett av de främsta argumenten som talar emot tanken på att någon gång skaffa ett tredje barn). Sen kom Lars Wallin, som är PT och inte designer, förbi och drog med mig, Per och barnen ut på ett cirkelträningspass i trädgården. Jag har verkligen legat lågt med träningen de senaste veckorna, rört på mig men inte direkt pushat så hårt som jag brukar. Tänker att det är bra både för motivation och kroppen att ta det lugnare ibland. Men nu känner jag mig faktiskt otroligt sugen på att komma igång på riktigt igen. Sen gick vi in och gjorde lunch, och eftersom det blev så sjukt gott berättar jag vad vi åt: Fluffig omelett med rökt lax bredvid och citroncreme på Philadelphia och creme fraiche, tunna broccolis med soya och sesamfrön som sallad. Asså - FRUKTANSVÄRT smarrorama var det. Sen åkte Per och jobbade en sväng, och jag och brudarna stack hem till Bonnies persiska kompis från skolan, kompisens mamma är minst lika härlig och det är alltid trevligt att snacka bort någon timma medan man äter den där fantastiska persiska maten man alltid bjuds på och njuter av utsikten från deras hus medan ungarna stojar och leker. Efter playdate svishade jag hem, lämnade över barnen till Per och mölade på lite läffstiff; sedan stack jag till Little Doms och drack ett par glas vin med min nyinflyttade och alldeles underbara kompis Johanna Swanberg. Malin Eklund som är här på besök var också med. Efter Little Doms stack vi vidare till Café Stella vid Sunset Junction och sista drinken blev på Chateau Marmont där vi visset konstaterade att detta som förut var ett ställe med hundraprocentig a-listekändisspotting utdelning inte är det längre. Alls. Vi fick titta på varandra istället, och det var inte illa det heller.
