... det tycker jag är kul! Jag skaffade motvilligt ett gymkort i augusti förra året eftersom jag hade vansinnigt ont i nacken och axlarna och i förlängningen också i huvudet hela tiden. Dessutom ville den där limpan på magen som liksom blivit kvar där sedan andra graviditeten inte riktigt försvinna. Efter Bonnie. En liten limpa är väl i och för sig ingen fara, men när limpan är större än tuttarna som i stället blivit mikroskopiska, äsch, det var bättre förr helt enkelt. Så. Jag hade två goda skäl att börja träna. Och när jag väl satte igång också ett tredje: den där timman på gymmet utan vare sig tvättmaskin, man, barn, dator, telefon är ljuvlig egentid när man hinner tänka på... sig själv. Jag tränade duktigt; pass, jag joggade och gick på sån där stepmaskin (stepmaskin, heter det så, ni vet när man står och trampar upp och ner till förbannelse?) men tyckte inte mycket hände förutom att värken i axlarna och nacken släppte. Det var ju i och för sig bra, men jag längtade fortfarande efter att bli av med babymagen. Andreas tipsade om sin PT Cai och jag gick dit och lärde mig en jäkla massa och fick massor av hjälp att träna rätt - resultaten lät inte vänta på sig. Saker som fått det att funka för mig: Cai har satt ihop circuits med supereffektiva övningar som tränar kondition, styrka och smidighet samtidigt. Varje circuit är ungefär nio övningar som jag sedan kör gånger tre, 6-10 repetitioner lite beroende på övning (det kan till exempel vara squats och modifeid burpees). Jag kan göra dem hemma (inga redskap krävs), men brukar oftast försöka komma iväg till gymmet eftersom jag tycker att det är skönt med egentiden. Jag önskar att jag hade kunnat visa dem för er, men jag tror nog inte det är någon bra idé. Bättre att låta proffsen vara lärare. Men. Ni som bor i Stockholm och vill investera i hälsan - hooka up med Cai vetja. Det är ju inte så att man behöver gå varje vecka, utan man är där intensivt ett par gånger i början, och sedan kör man hemma själv. Ni andra - kolla om det finns någon PT på gymmet där ni bor som ni får förtroende för. Det är ju förstås inte ett måste med PT, men för mig har det funkar sjukt bra. Jag har liksom lärt mig träna på rätt sätt om ni fattar. Eller ja. På ett effektivt sätt. Cai mäter också muskel- och fettvärdena och sätter upp nya mål inför varje gång vi ses. Det har funkat som en asbra motivator på mig. Det kickar igång min tävlingsinstinkt och jag ger mig sjutton på att lyckas. Vad gäller kost så ville jag absolut inte ha någon sabla diet. Det pallar jag inte. Däremot har jag tvingats inse att ska den där limpan på magen väck, är det kanske inte läge att storfika en gång om dagen. Det funkade kanske när man var 20, men inte efter två barn när man är 32 går det inte. Inte för mig i alla fall. Så. Jag har dragit ned rejält på chokladbollarna, och kan heller inte påstå att jag direkt saknar det. Jag har alltid haft ett helt sjukt sötsakssug på eftermiddagarna, men Cai har tipsat om ett trick som verkligen fått bukt på det där: frukost. Jag mosar i mig mat på morgonen. Gröt. Ägg. Kaffe. Macka. Graprefrukt. Två timmar senare äter jag mellis (typ ett ägg). Och sen lunch. Och sen mellis igen. Godissuget har liksom ingen chans när kroppen matas med så mycket bra grejer hela tiden. När det är sen är dags för middag på kvällen är jag inte så där jobbigt panikhungrig så att jag slevar i mig tre stadiga portioner gräddig pasta efter att ha småätit en halv påse jordnötter medan jag lagat maten. Också bra grej. Ät bra - och ät som en liten häst på dagen helt enkelt! Jag har också dragit ned på (obs, inte slutat äta!) vit pasta och potatis - kolhydrater helt enkelt. Fullkornspasta i stället för vanlig pasta, och så tänker jag på att ta mycket mer sallad, lite mindre pasta och mycket av det såsiga. När jag tränar så mestränar jag inte. Jag gör mina övningar och jag pushar mig så att jag blir helt skakis efter, tänker att har jag nu orkat få på mig de här kläderna och tagit mig till gymmet, så är det ju helt fruktansvärt meningslöst om jag inte tänker slita som ett djur. Små små ändringar i träning och matrutiner har gjort stora ändringar i min kropp. Det passar mig perfekt. Jag är ingen sån där allt eller inget-person, utan jag gillar när man inte behöver kompromissa bort för mycket och ändå få det man vill ha. Jag har inga planer på att bli ett muskelmonster eller smalare (har nog inte gått ner ett kilo, däremot är jag mycket hårdare och fastare av alla nya muskler), men det känns förbaskat skönt att känna att man är i finfin form.
