Asså, jag fattar inte vad som hänt, men jag har tränat varje eller varannan dag sen vi kom hit (turats om med Per, och när mamma var här, tränade vi ibland tillsammans). Eller jo. Jag fattar egentligen precis. Det är tid som har hänt. Hemma är träning det första jag prioriterar bort när det är lite körigt, och sen fastnar man ju väldigt lätt i det där icke-tränande stadiet. Och sen är jag inte typen som måste träna eller älskar att träna. Men jag gillar att känna mig stark. Och i form. Så jag gör det ändå, titt som tätt. Men det här varannandagstränandet vill jag gärna fortsätta med. Men inte på gym. Inga ambitiösa mastodontpass. Någon halvtimma så där med lite löpning och en kort stunds styrketräning är perfekt. Frågan är bara hur jag/vi ska lyckas upprätthålla dessa nya goda vanor hemma? Har ni några knep? Något bra sätt att tänka som gör att man inte börjar maska. För övrigt. Det är varken bra kondis eller en snyggare rumpa som är min främsta motivator. Det är att få den där endorfinpumpade halvtimmen för sig själv. Shit vad många bra idéer man får när man lyssnar på bra musik och kutar.
