Soulcycle har varit en av de mest omtalade och uppskattade träningsformerna de senaste åren. Men när man frågat de redan frälsta vad som är grejen har det varit lite svårt att fatta. "Det är som att gå på en bättre fest typ", sa någon. Och eftersom jag verkligen avskyr spinning har det där argumentet inte riktigt hållit för mig, jag har valt bort Soulcycle helt enkelt. Ända till igår när jag följde med Johanna till ett pass med Angela, Soulcycles mest populära och karismatiska ledare. När biljetterna till passen släpps kl 12 på måndagarna är hennes platser slut efter två minuter. Vad jag tyckte om det? Jag ÄLSKADE det. Och nu ska jag försöka förklara varför. Tänk ett mörkt rum fullproppat med sjukt taggade människor, en inspirerande instruktör, otrolig musik som tillsammans gör att endorfinet slår i taket. Du cyklar på som en jävla dåre där i mörkret och är så endorfinhög och klar i huvudet att livet känns som det vackraste och enklaste pussel att lägga. Lägg sedan till den här Angela, frälsaren, som hela tiden mässar fantastiska klokheter. Som värsta Olof Röhlander-pepptalken. Fast bättre. Hon talade om att ta ansvar för sitt liv. Att våga. Att inte vara fast i sitt förflutna men skapa sin framtid. "Du är otrolig! Du kan göra vad du vill!" Och så lite bli en bättre människa-ledord på vägen: "Courage is a habit!!" Och när det var som jobbigast: "Feel comfortable with being uncomfortable!" Och så en sak som jag verkligen ska ta med mig: shift your focus from "have to" to "I get to". You don't have to work out. You GET to work out. You don't HAVE to serve your family and take your son to soccer class, you GET to". Det sägs att folk brukar gråta där i mörkret, och jag förstår dem. Intrycken maxas verkligen, på alla plan. Ja, så där höll det på. Sektstämningen var förstås påtaglig, men i det här fallet gör det ju ingenting. Jag är definitivt fast.
