Så här skrev Karin i sin blogg för någon vecka sedan. Och det är så vackert. Så hemskt på samma gång. Så perfekt formulerat. Och det går inte att inte gråta. Imorgon verkar det som att vi åker och lämnar av det första lasset med prylar till tonåringarna på Q84, Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag säger första, för det kommer nog bli fler lass. En av kartongerna kommer från häriga Yves Rocher, som skänker massor av läppglans, ögonskuggor, tvålar, solglasögon, handcremer och annat sånt där härligt (det som syns i bilden är liksom bara en liten bråkdel) som killarna och tjejerna kan få när de behöver piggas upp. Tack snälla Yves Rocher, jag tror jag älskar er.
