Som Bonnie brukar säga varje kväll när vi går och lägger oss. Morgonen inleddes med lite posande i köket. Igår damp det nämligen ned ett litet paket med kläder som Anine Bing designat för Blingo, och Bonnie såg helt chockad ut för att hon för en gångs skull inte tvingades på sig kläder i regnbågens alla färger (tror att jag tar ut egen icke-färgiga-garderob på barnen, för jösses, de ser ut som julgranar stackarna), men trivdes förstås - ursnyggt ju! Efter det stack vi vidare mot en fotostudio där vi tog bilder för mama. Alltså. Det är en ganska svettig upplevelse att plåtas tillsammans med de här två sjövilda barnen jag fått. "Nej. Rio! INTE KONTAKTEN! Okej. Bonnie. Kan du stå still bara en sekund? Vi kanske kan hoppa sen? Var är Rio? Hallå! Rio? Har nån sett var hon tog vägen? Där! På högtalaren. Rio! Kom! Bonnie. Var är Bonnie? Eh... kan vi inte bara stå här tillsammans. Och så tittar vi i kameran allihop." KLICK. Klick. Klick. Ingen tittar i kameran. Lite så. Alldeles sminkad och partyfixade stack vi sedan vidare på 63-årskalas, och nu är vi hemma igen. Alldeles strax ska vi se sista delen av Sons of Anarchy säsong 4 (gillar förresten inte att Jax gått från smutsig men hunkig bad guy till typ IT-tekniker (åtminstone hår samt skägg-stylingmässigt) i sista säsongen). Big day med andra ord. Okej. Kanske lite feldressad för ett 63-årsparty, men det här var ett gäng riviga tanter som firade, och jag fick komplimanger för min fräsiga läppstiftsnyans. Kavajen är plågsamt snygg och kommer från Billy & I, ringarna från Versace för H&M (kollektionen som nyligen släpptes på nätet).
