Lördagen: det här med konst är inte så dumt ändå. Särskilt inte konstvärlden. Konstfolket. Den del av Miami som huserar flest gallerier hade någon slags gallery night, vilket betydde vernissage-bonanza. Bara att pila in och ut mellan olika ställen, ta med sig något att dricka och gå vidare till nästa galleri. I den ljumma kvällen. Folk överallt. Plötsligt kom ett litet conga-tåg med karnevalsklädda kvinnor förbisvassande också. Alexia (som också är konstnär) tog med oss till sin gode vän Hernan Bas. En hyllad Miami-konstnär som numer bor i Detroit. Tavlorna var fantastiskt vackra. Och spännande. Särskilt efter att Alexia berättat om Hernans bakgrund och historia, plötsligt gick det att se så otroligt mycket i bilderna. Efter vernissaget åkte vi till en grym restaurang precis vid havet, där vi åt en sen middag i sällskap av gallerister, konstnärer och filmskapare. Jag och Per hade fantastiskt trevligt och superkul även om vi kände oss... som kusinerna från landet. Vilket vi ju litegrann var också, så allt var väl i sin ordning kan man säga. Eftersom jag bara har exakt ett partyplagg med mig, fick det bli jumpsuiten från Dry Lake även den här gången. På bilden nedan ser ni de snygga detaljerna i ryggen. Idag har vi varit i Sawgrass mills och shoppat, och nu sitter jag i soffan och är exakt så där trött som man bara kan bli av att bli väckt av världens hungrigaste bebis en gång i timmen varje natt och sen toppa detta med en dag i butikerna (varför blir man så fantastiskt utmattad av att shoppa?). Bäst att krypa till kojs med andra ord. Och i morgon. Eller ja, idag faktiskt om man kollar klockan nu - mitt i natten hemma ju!) är det min fölsis och då får det verkligen inte an att vara så här grönsaks-sliten (men på ett härligt vis ändå!) som jag jag är nu.
