Det är, gissar jag, en konst att klä sig smakfullt och stylish när man är äldre. Kroppen ställer allt högre krav på kvalitet och snitt, och man tappar kanske lätt bort sig på vägen och börjar tro att man liksom är för gammal för att vara snygg och cool. Att det inte finns någon mening med det längre. Så många kvinnor och män som förlorar motivationen där nånstans efter femtio och nöjer sig med foppa-tofflor och samma ingångna kläder varje dag. Och det gör väl ingenting i och för sig. Om man trivs. Men jag tror nog att det ändå finns en poäng i att känna sig fin och som "sig själv" även när man är 60, 70 eller 80. Ingenting inspirerar mig lika mycket som välklädda, coola och unika 50-plussare. De där franska damerna i page och skräddade plagg, eller de bohemiska männen och kvinnorna med långa hår och personliga stilar som odlats genom decennier. Välklädda italienska män i linnebyxor, handsydda skor och Persol-solglasögon. För dem som inte ger upp utan håller stilambitionen även fast kropp och övrig fysik förändras blir det liksom bara bättre och bättre. Den svenska arkitekten och designern Jenny Grettve som imorgon lanserar sin limiterade T-shirt kollektion (kolla in hennes site för plagg + mycket vackra och inspirerande kvinnobilder) har sin vackra mamma som modell. Och jag ser tusen gånger hellre henne bära de här t-shirtarna än ännu en mystisk 19-åring med förförisk blick så som det oftast är i modebilder. Det här säger liksom så mycket mer och är avsevärt intressantare att titta på. Och i jämförelse är det så beklämmande när man tänker på och ser alla kvinnor här i Los Angeles med ansikten så sträckta att de förlorat alla personliga drag, och läppar som sticker ut som två pumpade anknäbbar. I mina ögon finns det inget vackert över det, bara osäkerhet och ängslighet. Ett åldrat ansikte som tillhör en människa som älskar sitt liv och den hon eller han är; det är däremot förtrollande.
