Det blev en supertrevlig förmiddag i Kista igår. Förutom en otroligt smaskig frukost (de där sconesen med mascarpone och jordgubbar var liksom helt in sane) minglades det och jag lanserades som ny krönikör för Kista galleria. I den första texten, som ni kan läsa här, kapitulerar jag inför det onödiga. Det underbart nödvändiga onödiga. [caption id="attachment_1245" align="aligncenter" width="720" caption="Scones med mascarpone och jordgubbar till frukost? Tackarsåmycket!"] [/caption] [caption id="attachment_1246" align="aligncenter" width="720" caption="Jag intervjuades på scenen av Ann Söderlund. Vad vi pratade om? Vad jag sa? Eh... kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Deghjärna i arbete."] [/caption] På plats i gallerians Kids court (de har faktiskt helt grymma barnbutiker där) hann jag också med att köpa en födelsedagspresent till Bonnie . Hon fyller år i början av november, och vem vet, om bebisen i magen är den söliga typen kanske hon inte kommer ut förrän då. Största nojan de senaste dagarna är att bebisfödsel och Bonnie-födelsedag kommer så nära varandra att vi inte hinner köpa rätt presenter till storasystern. Vet inte varför detta plötsligt blivit en så stor grej. Bonnie fyller två. Än så länge är hon för liten för att ha några särskilda förväntningar inför det här med födelsedagen. Men för mig är det plötsligt urviktigt att hon får firas med buller och bång. Jag gissar att det säkert är något med dåligt samvete för det här med lillparveln gentemot Bonnie som redan nu börjar ta sig uttryck. Fattar inte hur jag ska kunna räcka till för båda två.
