Det var likadant förra gången jag var gravid. De sista veckorna och månaden vaknade jag mitt i natten, var förstås skittrött men hjärnan gick ändå på högvarv. Omöjligt att somna om. Och så ligger man där och glor, vankar runt i huset, testar att ta en dusch, svarar på mail, försöker jobba lite, kanske läsa en tidning. Och så går två timmar. Ibland tre. Har man tur dåssomnar man en sväng. En halvtimme senare ringer klockan (eller Bonnie) och det är dags att gå upp. Satan. Nu har jag ju tur som frilansar och faktiskt ofta kan ta en tupplur mitt på dagen utan att någon chef snear ur. Men samtidigt har jag inte riktigt tiden. Hur mycket jobb som helst som måste vara klart innan bebis kommer. Duger väl inte att ligga och sova på dagarna då? Å andra sidan sitter jag just nu på ett café och försöker komma någon vart med mina projekt. Men inget gör en väl så puckad som sömnbrist. Uppgifter jag i vanliga fall fixar på en halvtimma blir heldagsgöra. Åh! Sömn! I natt? Snälla? Snällasnällasnällasnällasnälla sovguden - ge mig lite sömn!
