Åh vad jag och den här bloggen är osams just nu. Tekniktrassel har ställt till det för mig sedan igår kväll och just nu är jag ungefär en sekund från att bita datorn, riktigt hårt, i rent ursinne. Men okej. Ett djupt andetag. Sista försöket. Det råkar ju i och för sig vara en trend att blanda smycken och accessoarer i olika stilar och av varierande personlig betydelse just nu. Men när jag tänker efter har jag alltid gillat att ha mycket smycken på mig. I skolan hade jag alltid ringar på varje finger, och sedan jag fick en ursnygg silverlänk i studentpresent av mormor har jag ständigt gått runt med något som plingar och skramlar runt handlederna. Att min syrras man är guldsmed och inkörsport till en massa roliga stilar och modeller har i och för sig säkert lite med mitt maxianvändande av många smycken samtidigt att göra också. Så här har mina armar och händer sett ut den här hösten: Förutom vigselringarna har jag också den där rosettringen från Kum Kum, och runt högra handleden mitt berlockarmband från Tiffanys samt det där med döskallar från Alexander McQueen (som jag fick av Per när Rio föddes, han ville ge mig något tufft för att påminna om att jag är en tuffing (fastän jag i själva verket var skiträdd och svinfeg)). Runt andra handleden sitter en Certina-klocka och en mjuk läderrem från Ole Lynggaard. Men ikväll när jag ska på Idol-finalen undrar jag om jag inte ska snitsa till det med något mer? Ska rota i gömmorna efter något armband i trä. Blev ju väldigt taggad av den här bilden förstås.
