Idag var jag inne i stan på ett kul möte, tänka sig, har verkligen inte rört mig mycket ur huset de senaste månaderna. Först för att jag var sjuk. Sen för att det tog evigheter att återhämta sig från att vara sjuk. Och den sista tiden för att det är ganska så mysigt ändå att kuckelimucka runt i huset på dagarna. Men nu så! Värdiga kläder och till och med lite smink på! Var så sugen på att ha den här klänningen idag, men insåg snabbt att det var för kallt för bara ben. Att mina ben dessutom var oacceptabelt vita (och det säger en hel del för jag är verkligen inte den som solar i första taget eller någonsin har brytt mig speciellt mycket om att bli brun på sommaren) bidrog också till beslutet att nej. Nej bara. Provade tjocka svarta strumpbyxor till men då såg jag 1. Ut som en liten tant, och inte på det charmiga viset. 2. Det är väl ändå helt enkelt en princip att man inte har snudd på yllebyxor i mitten av maj? Då slog mig snilleblixten att skoja till det hela lite och ha vida linnebyxor under. Åh vad jag gillade detta! Kände mig och fin och lite cool hela dagen. Och sensmoralen är??? Tja, oväntade klädkombinationer kan vara en oväntad källa till den där lilla sortens glädje som är så fin att stöta på i vardagen kanske?
