Det kan vara så att det är något fel på mig. Igår var vi i Bay Harbour (där man om man är Dexter-frälst också kan kolla in huset där Dexter bor. I tv-serien alltså. Vi var där förra året) och Bal Harbour, en mall med bara de tjusigaste märkena och butikerna (utanför finns också en härlig lekpark där vi stannade och lekte ett tag med tjejerna). Utanför Neiman Marcus fanns en damm med jättestora fiskar. Där lämnade jag Per och barnen. Sedan gick jag in på Neiman Marcus skoavdelning. Jag strök längs med hyllorna av Prada, Manolo Blahnik, Chanel, Givency, Miu Miu, Chloé, Celine - de vackraste skorna från de bästa skoskaparna. Tog tid på mig. Tittade länge. Vände och vred. Jag gissar att det kanske liknar det som vissa kanske känner på ett galleri. Att liksom bli uppfylld av någon annans kreativitet och hantverk. Och så låter man tankarna vandra iväg. De där små mästerverken är ju så ofta fyllda av referenser till andra tider, annat mode, annat liv. Eller så är de något helt nytt, och det är ju nästan ännu mer spännande. Och så börjar man tänka på vem alla de där skorna är gjorda för. Var de kommer ta vägen? Man föreställer sig de framtida ägarna. Äsch. Man ägnar sig åt skodagdrömmeri helt enkelt. Och det är en skön syssla att pyssla med ibland. I alla fall om man är väldigt förtjust i skor så där i största allmänhet. Efter alla de där hyllorna med skor i 10 000-kronorsklassen fanns det en avdelning med lite edgigare, modernare skor (som inte heller var fullt så svettiga prislappsmässigt). Där hittade jag vad jag letat efter i shoppingväg. Fantastiskt snyggt från Elizabeth & James.
