Dagens bästa: cyklade till gymmet och Goldie sprang så duktigt bredvid. Det kan ju låta som ingenting, men att kunna cykla - och tillsammans med sin hund dessutom - är ju en alldeles fantastisk fördel med att bo där vi bor nu. Tidigare när vi hyrde hus uppe i bergen var cyklande långt ifrån aktuellt. Dagens lunch: Med Sunnie och Lisa. Jag svensk. Sunnie från Korea. Lisa born and raised i LA - outsinligt med samtalsämnen i en sådan härlig blandning av ursprung och erfarenheter förstås. Dagens kväll: Akuten. Det är verkligen oförutsägbart, småbarnslivet. Remy började få svårt att andas igår, så vi ringde en house call-doktor som kom hem till oss, Remy fick antibiotika och steroider. Usch. Känns läskigt, men när andningen trasslar tar en liksom inte gärna några chanser. Och idag blev han ännu sämre. Jag vågade inte vara kvar hemma, utan försökte spela cool och lugn och tog med alla tre barnen till barnakuten, för Per var på vift med jobb. Där fick Remy någon slags mask över facet som han skulle andas in i en kvart. Det tyckte Remy Blankens var en sällsynt dålig ide. Självständigare unge finns inte, och baksidan av det ganska härliga draget är att han ogärna gör någonting över huvudtaget som inte är hans egna initiativ. Ungen skrek sig igenom 15 minuter med masken, och jag fick använda båda armar, ben och Bonnie för att hålla i honom. Nu är vi hemma. Reactive airway disease kallas det visst. Hoppas han får må bättre snart. Hoppas jag får sluta oroa mig snart.
