Dagmamma-inskolning. MVC-tid. Hejdå-besök på gamla dagiset. Ett par viktiga jobbgrejer som måste fixas. Det här är en sån där dag som kräver minutiös planering för att inte kantra i gråt och sura miner (från både min och Bonnies sida). När mat och sovstunder måste klaffa så att mamman hinner få färdigt det där mest nödvändiga på arbetsordningen när startskottet för tuppluren gått. När man måste stressa utan att det märks. Herregud vilken jäkla proffs man är på det där nu för tiden. Att planera. Fast ibland är jag rädd att det där planerandet har gått lite för långt. Att jag nu planerar och gör scheman även de dagar när det egentligen inte behövs. Blir urstressad på Per och hans åt äh-det-ordnar-sig-inställning. Fastän han har rätt. Det mesta ordnar sig ju, även om det inte finns ett förutbestämt schema att rätta sig efter. Men man är väl olika människotyper gissar jag. Vi kontrollfreaks mår bra av att ha ordning på grejerna. Den där andra sorten, Per-sorten, som fixar det för sig ändå blir inte ett dugg stressade av att inte ha en plan för allt. Och har ni tänkt på att det i de flesta förhållanden finns en av varje sort. En planerings-typ och en som är mer chillad? Det är säkert ingen slump. Vi behöver varandra. Ibland för att bromsa. Ibland för att styra upp. Det handlar väl om balans gissar jag. Känner ni igen er? Mat/jobb på Bagel Street café på Västgötagatan medan Bonnie sover tuppis. Deras Spicy tuna-bagel är att dö för.
