I våras sprang jag på min kompis Malin, hon är i och för sig alltid skitsnygg, men den här gången var hon alldeles extra jävla skitsnygg. Det gick liksom inte att sätta fingret på vad det var - det liksom bara fanns där. Jag glodde på henne en god stund innan jag listade ut hemligheten: ögonfransarna. De var långa, fylliga, flirtiga och... alldeles äkta. Jag tänkte att det är precis det där lyftet man vill ha. Alla kurer, behandlingar, manikyrer, peelingcremer, ansiktsmasker och sånt man testat och hoppats, hoppats på att någon slags mirakel ska infinna sig och bidra med den där osynliga magin. Fast det gör ju sällan det. Men det här med fransarna. Shit vad snyggt det var alltså. Nu var ju dock inte Malins fransar precis så där äkta som de såg ut vara. Hon hade gjort en förlängning. Det har jag också testat en gång tidigare (jag har jobbat på olika tjejtidningar i många år, och när man gör det får man testa precis allt i skönhetsväg, jag lovar) men då blev det hårda svarta knortar där fransarna limmats dit, och det skavde och sved. Det gick inte att klia sig i ögonen och inte såg det särskilt snyggt ut heller. Men Malin fransar var inte alls sådana. FÖRE: Så. Jag bokade tid på stället där Malin varit några veckor senare och gick därifrån och kände mig tamejfanken snyggare än jag någonsin gjort förut. Och sen var jag förstås fast. Man behöver fylla på där fransarna ungefär var femte vecka och jag gick lydigt hela sommaren. Det var helt fantastiskt. Jag sminkade mig inte överhuvudtaget på typ fyra månader. Fransarna gjorde liksom jobbet, och jag kände mig helt glamourös i såväl pyjamas som med klackar och coctailklänning. Men. Någon gång mot slutet av sommaren skulle jag gå och fylla på igen och det var då Thobias, killen som fixat det åt mig varje gång tidigare, meddelade att han skulle sluta. Så nu var det sista gången. Så vida jag inte ville gå till någon annan vill säga. Men det ville jag inte. Tänk om jag skulle åka på såna där hårda kli-knortar igen? Thobias - eller inte alls fick det bli. Jag har saknat mina tjusiga ögon, men motvilligt vant mig vid de gamla vanliga fransarna. Men. Så hörde jag förra veckan att Thobias startat eget - och då var jag så klart snabb som en vessla att boka tid. Han är en ändå en fucking jävla wizzard of ögonfransar. Jag lovade mig själv att skippa manikyr, ansiktbehandlingar och dyrt smink - från och med nu går hela min fåfängebudget till ögonfransar. EFTER (och helt osminkad) Så. Är ni nyfikna på fransförlängning - gå till Thobias, det finns inte en jävla chans i hela världen att ni blir besvikna. Jag sa till honom att jag tänkte tipsa er läsare om hans skills, och lovade han att om ni hälsar från mig när ni ringer och bokar tid så ger han er en finfin rabatt. Här är hans hemsida!
