Igår gick mamas årliga gala av stapeln och jag och Bonnie gick modevisningen tillsammans med en hög celebra mammor och deras charmiga kottar. Två utgångar och ett klädbyte blev det för min del. Än så länge har jag inte så mycket att bjuda på i bildväg, men jag hoppas att det trillar in under dagen. Visningen var ganska sent igår, vid halv åtta tror jag, och jag var lite orolig att Bonnie skulle bli för trött, tjura ur och inte vilja gå. Men inte. När hon fick höra att hon skulle få ha kjol på sig, trippa på en scen och DANSA blev hon som en kapplöpningshäst som bara ville i väg. Jag fick dra i hennes tröja bakom kulisserna för att förhindra att hon sprang ut på scenen i förtid, och när det väl var vår tur kunde inget hejda henne. Tårarna var stora och många efter att vi varit ute på scenen och jag fick breaka den hårda nyheten att vi var färdiga nu. Att det inte skulle bli något mer dansande för publiken. Jag pratade med min mamma när vi kom hem. Vi önskade nog litegrann att man skulle kunna stanna tiden här. Så att Bonnie alltid fick behålla den där tvååringens oräddhet, glädje, självklarhet och mod. Och vet ni vad? Det smittar av sig också. Jag tänkte på det när jag var på scenen. Hade inte Bonnie varit där vetisjutton om jag vågat spankulera runt i höga klackar och små klänningar så där två veckor efter en förlossning med jordens degmage och allt vad det innebär. Jag ska nog försöka känna lite mer av den där inte-tänka-så-mycket-bara-köra-på-och-ha-kul-inställningen som Bonnie lär mig så mycket om. Bli lite mer som en tvååring helt enkelt. [caption id="attachment_1445" align="aligncenter" width="518" caption="Bonnie laddar i sin outfit backstage."] [/caption] [caption id="attachment_1446" align="aligncenter" width="720" caption="Och jag med."] [/caption] Jag hade redan suttit i sminket och fått håret fixat när Per kom till Berns där galan hölls tillsammans med Bonnie. Wow! Mamma stoooooooooot håj! Stoooooooooot håj! berättade hon entustiastiskt för alla som ville och inte ville höra. Och fäj på ögonen! Wow! Well, Bonnie, ingen idé att du vänjer dig. Den här frippan och mejken är inget jag tänker börja svänga ihop framför spegeln så där till vardags direkt.
