...moi! Igår när vi skulle ut med syskonvagn, badkläder, solparasoll, handdukar, handväskor, vattenflaskor, anksimring samt två tjoande barn stoppade jag också soppåsar plus en kasse med kemtvätt under armen innan jag drog igen dörren. Soporna skulle ned i sopnedkastet och kemtvätten med ner till bilen för att lämnas in på första bästa ställe. När dagens äventyr är över, rullar vi in i vårt garage igen, tömmer bilen och går upp till lyan. Då. Vart fonken tog kemtvättspåsen vägen? Den lämnades visst aldrig in. Och inte var den kvar i bilen heller. Och någonstans i lägenheten befann den sig icke. Det var inte så att du råkade kasta den ner i sopnedkastet också?, frågade Per. Och jo, det var ju just precis vad som hade hänt. Per blev insläppt i soprummet och kollade igenom de övre skikten efter påsen. Men vi bor i ett hus med 34 våningar och det hade ju hunnit gå en hel dag av andras sopor att landa ovanpå kläderna. Så nej, han hittade den inte. Vad som fanns i? Två snygga skjortor, Pers, och - ve och fasa, jämmer och elände, sorg och bedrövelse - ni minns väl min svarta sjal från KappAhl? Jösses vad jag använt den mycket, vad många komplimanger jag fått för den och vad jag gillat den. Och nu ligger den väl alldeles ihopmald på någon soptipp och ruttnar. Det är så att jag får en tår i ögat av att tänka på det. Jag får ge mig ut på jakt efter en ny. Finns det något KappAhl-folk som läser den här bloggen? Kanske att det finns någon sjal kvar på något presskontor eller så? Please? Eller. Någon annan son tröttnat på sin?
