Åh vad det är kul att läsa om er! Ni är så sjukt roliga och underhållade. Kan vi inte ses nån gång allihop? Dricka massa vin och lära känna varandra på riktigt. Om vi (okej jag) hyr en riktigt stor lokal där vi kan mingla runt och förmodligen få en massa nya kompisar - och bra kontakter! Tänk - vilket stort, bra, kul och (är jag säker) genialt närverk vi skulle utgöra tillsammans. Och lycka till ni, två, tre personer som skrev i kommentarerna och berättade att ni är megamongogravida och ska föda barn vilken... timme som helst typ. En av er hade värkar var tionde minut! Åh, du har kanske fått din bebis nu! Grattis i såna fall, hoppas allt gått bra! Okej. Var det min tur nu? Hur JAG mår? Egentligen? Well. Även om det har varit alldeles fantastiskt med semester, tycker jag också att det är jäkligt härligt med ett säsongsskifte. Nya tider liksom. Man är ju så uppladdad av lata dagar nu att energin och motivationen nästan sprutar ur öronen. Samtidigt som man känner något slags lugn inombords. Jag befinner mig i en rätt harmonisk, men ändå löjligt peppad fas. Ibland vaknar jag på nätterna och kan inte somna om. Det är då jag tänker läskiga tankar. Plågar mig själv med olika skräckscenarier som skulle kunna hända familjen och gör planer på hur jag skulle rädda barnen och Per om allt det där så-fasansfulla-att-man-inte-ens-vågar-säga-det-högt skulle hända. Man har ju så jävla mycket att förlora nu plötsligt när man träffat kärleken så som man hoppades att den skulle vara men aldrig kunde tro att man skulle få vara med om. Och sen fått två små gullklimpar tillsammans med den här härliga människan. Det är därför jag är rädd ibland på nätterna. För att kärlek gör en så fruktansvärt sårbar. Jag tänker mycket på jobb också. Som frilansare är det inte lätt alla gånger att veta vad man ska hoppa på och vad man kan skippa. Det blir så lätt att man säger ja till allt - imorgon har jag kanske inget att säga ja till. Man får liksom passa på. Men samtidigt inte ta på sig för mycket, så att familjen eller jag själv blir lidande. Jag har fått ett helt otroligt kul jobberbjudande. Ett jobb jag gärna vill ha, men inte riktigt förstår hur jag ska kunna ta med tanke på familjen. Jag kanske måste låta den båten segla förbi. Well, well. Det kanske är som min mamma sa ändå när jag var liten (och som jag avskydde när hon sa det - och gör fortfarande): "Man kan inte få allt". Så. Det är sånt jag grubblar på. Jobb. Framtid. Barnen. Fast grubblar gör jag nog egentligen inte. Det vore skandal att påstå annat än att jag är enormt lyckligt lottad just nu, och jag njuter varje dag av allt det vackra som bara liksom ramlat ner i knät på mig de senaste åren. Okej. Nu sova. Godnatt där ute!
