Som ickekaffedrickare känner jag mig ändå nästan som en i gänget sedan jag upptäckte denna; Soy milk no whip salted caramel mocha frappucino. Även om den kanske bara med god vilja räknas till kaffefamiljen. Helt plötsligt känner jag att jag "måste" in på Starbucks i tid och otid. Och ja. Jag vet att jag gått lite bananas med allt det här leopardandet, men jag kan verkligen inte hjälpa det (känner för övrigt att jag håller på att glida in i en "militärfas" OCKSÅ - mer om detta en annan dag, men jag vill liksom bara klä mig i camouflage, scoutskjortor och militärgrönt).
