Om jag skulle bli tillfångatagen av gangstrar någonstans i en Colombiansk djungel och de skulle sätta en pickdoll mot mit huvud och ba "hombre - nu måste du välja EN outfit, EN uppsättning kläder som du måste ha resten av livet. Och bara dessa kläder. Inget annat. Inga variationer. Varje dag samma sak. Capice bitch? Du måste välja. VÄLJ PUTA!" Då undrar jag om det inte skulle bli det här. Skönaste slitnaste jeansen, en stor stickad tröja. Och ett par riktigt ingångna träskor. Det är liksom vad jag alltid gillat. Det snyggaste jag kunde tänka mig när jag var tio år och Dårfinkar & Dönickar gjorde intryck på mig och min uppfattning kring vad som är vackert, härligt och coolt på ett sätt som aldrig kommer ändras. Lika snyggt när det var tidigt 00-tal och tvåfärgat hår och extremt låg byxmidja var hot stuff. Lika fint nu. Ja ja. Inte så där att det kanske är vad man har till jobbet. Utan när man är ledig, Hemma. Avslappnad. Lycklig. Lite extra trivs med sig själv-ig.
