Maska gör stickade plagg; tröjor, koftor, klänningar, sjalar, mössor, halsdukar i finaste och lyxigast tänkbara garnkvaliteter. Jag gillar verkligen det här företaget. Inte bara för att produkterna är härliga, utan också för att tjejerna som ligger bakom det är två sköna göteborgare som hade en idé, trodde på den - och satsade allt. I år är de ett av tolv vaumärken i Moderådets projekt Rookies, vilket förhoppningsvis ger dem chansen att utvecklas ännu mer. Jag blir så oerhört imponerad av såna här människor. De som vågar satsa. De som ser till att leva sin dröm. De som chansar. Vet ni vad jag däremot har svårt att förstå? De som gör tvärtom. De som inte har sämre förutsättningar än andra att leva det liv de vill, men som i stället för att greja det för sig går runt och klagar och tycker synd om sig själva. Men det där är en parentes. Maska är hur som helst svincoola, jag har redan ett par godbitar från dem i garderoben och dessutom en halsduk och en turban. Nu är jag mer än lovligt hungrig på den här sjalen. För det är sabla kallt är det hemma. Tror ni det är okej om jag skickar sjal-fakturan till företaget som byggde det här huset och som fortfarande, snart två år efter inflyttning - inte fixat den trasslande frånluftsvärmepumpen och golvvärmen som inte riktigt jobbar som den ska?
