Åh, måtte den här sista biten av graviditeten gå fort så att jag kan sluta tröstshoppa mig ur detta lufsande, trötta tillstånd. Mitt ohälsosamma beroende, nej begär, efter skor har liksom ingen röst som säger stopp längre. Den där rösten eggar snarare på. Tycker att jag gott kan unna mig dessa små ljuspunkter i tillvaron. Ivrigt påhejad av den andra lilla rösten som säger att "nån last måste man ju ha, människor utan laster är läskiga. Din last är skor. Det är okej." Ja. Ni förstår själva. Jag är ute på djupt vatten, och när jag provade Carin Westers sko "Manne" som jag medvetet hållit mig borta från länge eftersom jag visste att jag inte skulle kunna hejda mig och den sen satt som om den banne mig var sydd efter mina fötter, ja då var det kört igen.
