Vi är på väg mot Mariestad för att fira min mamma som fyller 60-... eh, 43 imorgon (hon har en smula åldersnoja och vill liksom inte riktigt kännas vid den där sifferkombinationen). Vi har just stannat till i Västerås där jag stillat mina fikacravings med chailatte och chokladboll. Det här med att vara gravid har så många delar som man lätt glömmer av så fort det är över. Den här ganska påfrestande medvetenheten om den egna kroppen till exempel. Den förändras ju hela tiden just nu. Lever sitt eget liv. Gör sig påmind. Och mina känslor inför allt detta är högst ambivalenta. Ena dagen kan jag känna mig härligt frodig. Helt asexuell förvisso, men på ett skönt sätt. Som att jag skulle kunna gå naken runt kvarteret i värmen, utan att känna mig det minsta besvärad. Därför att jag mest av allt bara är en baby-container just nu. En fantastiskt men helt osexig uppfinning ungefär. Andra dagar kan vara jobbiga. Då kanske man har ont och känner sig bara rultig, fullkomligt otymplig och hjälplös. Då är jag inte alls sams med kroppen. Skäms nästan över den. Dumt nog. Och så finns det dagar när jag låter graviditeten uppfylla mig och jag känner mig alldeles underbart kvinnlig, sinnlig och feminin. Och så de bästa dagarna. När jag plötsligt tycker att det där med att ha en gravidkropp är detsamma som att vara skitsnygg. Jag kan plötsligt känna mig som värsta... hetingen. Magen i vädret till trots. Jag blir inte klok på det. Men det är spännande. Ingen dag är den andra lik och varje dag med kroppen är en ny relation. Känner ni igen er? Klänning och halsband från Indiska, träskorna är second hand-shoppade Hasbeens.
