Jag har sällan klädkris nu för tiden (ni vet det där fenomenet när huvudet låser sig och man plötsligt tycker att allt i garderoben ser ut som utklädningskläder). Och nu ska jag berätta hur jag gjorde för att komma över detta. Acceptans. Det handlar om acceptens. Att acceptera vad du trivs i och hålla dig till det. Inte börja drömma om nya modiga tilltag bara för att du ska på fest eller ut på middag med kompisarna. Så här: När jag ska ut slutar det i nio fall av tio med att efter att jag provat alla klänningar och kjolar och stått där och svurit åt alltihop - tar på mig mina favoritjeans och min favorit-T-shirt och plötsligt känns allt bra. Men. Man något litet extra måste förstås till. Så att man blir och känner sig partysnygg. Ett cerise läppstift och svarta långa naglar. En illgrön handväska. Ett stort och fixat hår. Stora silverringar på alla fingrar. Och sist men inte minst - klackarna. Ta på dig ett par livsfarliga skor. En enkel kavaj eller jacka över och jag lovar att du kommer känna dig bekväm och som dig själv - bara lite... mer. Och är du ingen jeanstjej utan kanske klänningstypen eller kjoltjejen - då är det förstås de plaggen du ska hålla dig till. Utgå från det du trivs och känner dig snygg i - adderas mer eller mindre spejsade detaljer och ett par megafarliga skor. Igår hade (ber om ursäkt får dåliga bilder - ni får pussla!) jag jeans från Whyred (som jag klippt av och gjort ankelkorta och fransat till där nere), skor från Guess, gullig liten väska från Burberry Prorsum, linne från A.T.M och min nya älsklingsjacka i mocka från Stylein.
