Okej, här kommer ett dumt nonsensinlägg, men jag har inte huvud till mera just nu. Idag är jag glad för två saker. En riktig grej. Och en tramsig bagatellgrej. Den riktiga grejen är ett jobb (som känns lagom stort i omfattning, så att jag fortfarande hinner med mina andra uppdrag; boken, bloggen, frilanseriet och några andra saker som är på gång) som jag tror blir superkul. Tramsgrejen handlar om mitt hår. Ja, jag sa ju att det var en bagatell. Så här. Jag var och klippte mig och färgade håret igår. Någon minns kanske när jag i våras jag gick i klippa-Michelle Williams-kort-tankar. Då bestämde jag mig för att lyda ert råd och vänta till hösten och se hur det kändes då. Nu är hösten snart här och håret blev... inte kort. Jag tappade sugen nånstans på vägen. Typiskt. Jag borde kanske gjort det då i våras, innan jag fegade ur. Men. Helene, min underbara frisör på Deevi som jag gått till sen Sundsvall brann ungefär, hade funderat och lanserade i stället det helvilda förslaget att jag skulle spara ut mitt hår. Till långt! Jag har aldrig i mitt liv haft långt hår. Jag menar riktigt långt. Långt som i hår man kan fläta och som stunsar på ryggen när man går. Aldrig för en sekund ens övervägt att ha långt hår eftersom jag enligt någon mycket märklig logik i mitt huvud aldrig identifierat mig som en långt hår-tjej (vad nu det är för nåt). Snarare som en inte-långt-hår-tjej. Det här med långt hår känns alltså på många sätt tusen gånger mer radikalt än om jag hade klippt mig kort. I min värld alltså. Så idag har jag smygsmakat lite på den här nya långa idén, gillat den, och glatts åt den på ett sånt där sätt som man gör när ny-känslan uppfyller en. Som när man flyttat och allt är nytt och allt är möjligt. Så känner jag inför mina nya hårplaner. Jag ska bli en långt-hår-tjej. Vad nu det kan innebära. Men jag är säker på att det är något nytt. Och nytt är alltid kul. Ja men nu lade jag ut texten något väldigt här, men hår ÄR viktigt. Tänk bara på vilken satans rabalder det blev (jag minns att min syrra Elin ringde mig och skrek typ) när Britney Spears rakade av sig håret. Kvinnor och hår. Känsligt ämne. Och inte bara håret på huvudet. Okej. Jag ska sluta pladdra nu. Hjälp! Känner mig helt salongsbabblig. Fast det är jag inte. Lovar. Har tydligen bara väldigt svårt att sluta skriva. Men. Nu gör jag det. Okej. Okej. Hej hej.
