Jag tycker i och för sig generellt att det är ganska kul att klä sig som gravid. Man får tänka lite nytt, vara kreativ och försöka få till outfits man känner sig snygg i med hänsyn till kulan på magen. Men så här på slutet? Nja. Jag börjar tröttna. Rejält. Hur jag än gör glipar det mellan mage och byxa (såvida jag inte använder någon av mina lite längre T-shirtar eller linnen, men de måste ju tvättas i bland också). Och koftorna som jag knäpper över för att försöka dölja den där glipan stränar mellan hålen på ett inte alls särskilt snyggt vis. Det är klart. Klänning kan man alltid ha. Men de där strumpbyxorna som plötsligt börjat korva sig över, under och runt magen hur man än beter sig. Dem är jag också trött på. Men det är väl så det ska vara när det bara är några veckor kvar. Man måste väl bli riktigt jäkla trött på allt vad det här med graviditet heter för att ladda upp så mycket frustration och längtan efter att äntligen få träffa babyn att man föder fram ungen i ren desperation. Skor från Kavat, treggings från Boob gammal kappa från Monki. Så här ser det ut när man försöker spränga en kofta från insidan.
