[caption id="attachment_1607" align="aligncenter" width="720" caption="Jag och Karin på förra årets Idol-final."] [/caption] Jag pratade med Karin förut som lät chockad när jag förklarade att jag nog inte ska gå på Idol-finalen på fredag. Hon hade liksom tagit för givet att det skulle bli en repris på förra året. Men jag har knappt varit utanför dörren sen i september, känns det som i alla fall, och liksom helt bara släppt allt som inte är matlagning, tvätt eller att gulla med barn. Karin är bra. När jag själv bara ser krångel eller är allmänt feg eller lat är hon men-kom-igen-nu-klart-det-går-pushig precis på det sätt jag behöver. Så jag ringde ett par samtal, fixade och trixade lite och nu finns en färdig plan för hur fredag kommer se ut. Rio får följa med och hänga i kulisserna, så springer jag dit när hon är hungrig. Och vet ni? Jag har varit barnsligt glad och uppspelt över det här hela dagen. Vad sjutton ska jag ha på mig? Bara en sån sak. Känns plötsligt hur stort som helt. Sa jag att jag knappt varit utanför huset sen i september? Nog för att jag är en hemmaråtta, men gud vad man mår bra av att lämna småbarnstillvaron ibland, torka yoghurten ur håret och andas vuxenluft. [caption id="attachment_1608" align="aligncenter" width="720" caption="Karin, jag och Yvette."] [/caption]
