På Elle-galan tidigare i vintras hamnade jag i ett hörn med den otroligt stilsäkra och supercoola sångerskan Linda Sundblad. Hon lyfte upp den filosofiska frågan "hur det är möjligt att sakna något man aldrig haft" och beskrev den där känslan som jag tror att vi alla känner igen: En slags sorg i hjärtat, en längtan efter något - eller till något - som man egentligen aldrig fått smaka på. Hur kan man ändå vara så säker på att det är just det man behöver? Jag var i ärlighetens namn rätt packad lite småtipsy efter att ha druckigt några glas champagne - och kunde inte riktigt komma på något vettigt att tillföra diskussionen. Mer än att konstatera att jo, visst kan man det. Sakna något man aldrig haft. Och sedan lade jag till någon korkad inveckling om att för att sakna något så måste man ha haft det. Om så bara i fantasin. Efter Elle-galankvällen har ämnet avhandlats några vändor till på Twitter och hepp - nu är låten här! Jaha. Nu lät det kanske som att jag hade något med Linda Sundblads nya singel att göra. Det har jag förstås inte. Men här är den hur som helst - bra som sjutton, och igen - förbaskat cool brud den där Linda. [youtubeplay id="1_DQrg7W3lE" size="medium"]
