Igår svängde jag förbi min härliga bloggkollega Anine och kollade bland annat in hennes showroom och plaggen i hennes nystartade klädmärke - och blev superimponerad. Jag föll handlöst för de ursnygga basplaggen, T-shirtar och linnen, i linne. Skönt, svalt och lagom transparent - perfekt vardagstoppar för oss med liten byst. Man har en behå i snygg (och gärna avvikande) färg under (jag älskar Cosabellas fantastiska underkläder) som får synas igenom lite lagom och jeans till. En annan sak som måste sägas om Anine och hennes kläder (eftersom hon själv är så dålig på att skryta får jag helt enkelt göra det åt henne): de säljs liksom inte bara över nätet utan har köpts in av inte mindre än nio (jäkligt creddiga dessutom) butiker här i Los Angeles. Första kollektionen! Vanligtvis kan ju märken behöva bevisa sig i åratal innan de tjusigaste butikerna gör dem till en del av sitt utbud. Men Anine glider rakt in hela härligheten och gör succé. Fantastiskt snyggt jobbat! En sista sak om Anine. Eller ja. Hennes helt knäppt charmiga dotter Bianca snarare: Vi satt och fikade på en trevlig uteservering med en ganska trafikerad väg precis utanför, Bianca höll sig runt oss. Gav sig i väg på små promenader, runt bordet men inte mer än så. Och jag tänkte på hur det hade varit om Rio varit med där. Hon är ingen sjövild unge. Inte alls. Men hon har, ska vi säga... spring i benen. En nyfikenhet som gör att den där uteserveringen och den närliggande vägen hade känts lika hotfull som ett minfält om vi varit där tillsammans. Jag hade inte direkt kunnat sitta still och fika om man säger så. Inte utan att var femte minut rusa iväg och hämta in den lilla ungen på väg mot nya upptäckter i alla fall. Man konstaterar helt enkelt att barn är olika. Och att somliga mammor har hjärtat i halsgropen oftare än andra.
