Det är lite samma sak med hatt, knytblus och manchesterbyxor för mig. Älskar idén om plagget massor - och ger liksom aldrig upp mina försök, har säkert 3-4 stycken knytblusar, ett par manchesterbyxor och en rätt imponerande hattsamling - men känner mig aldrig helt bekväm i det. I hatt pendlar jag mellan att känna mig som någon slags konung på fasan-jakt, en rivig Bettan och Lotta-Bettan, och ganska cool (målet är ändå att landa 100 % i den sista känslan). Samtliga tre är ju så geniala genvägar förbi tråkig när garderoben känns oinspirerande - och jag hoppas nog innerst inne att jag ska come around, så att säga, någon dag. Med hatten får jag ändå säga att jag är på god väg. Idag fick jag inte panik en enda gång när jag gick förbi en spegel och såg den där detektiv-wannaben smyga förbi, och ångrade bara hatten en gång, och det var när den flög av från sugen ner till tunnelbanan, flaxade iväg och träffade en tonåring i bakhuvudet och jag släppte ifrån mig det mest tantiga åh neeeeeej-ljud jag någonsin hört.
