Jag antar att anledningen till att man har så fruktansvärt kul när man går ut nu förtiden är att man är ute så sällan, och att allt det där glammiga, stojiga, stökiga med krogen är en sådan kontrast mot blodpudding-vardagarna i Farsta. Det räcker liksom med att storögt stå och glo på folk som dansar på en nattklubb så känns det liksom som att man varit med om något väldigt spännade. Men gårdagen, får man nog säga, blev en historisk afton, som inleddes med att Dejan från Pantene, som jag har ett samarbete med, kom till Grand central där jag och ett par väninnor checkat in. Sedan fixade han våra hår medan vi drack champagne. Ja ni fattar. Det var ungefär så underbart som det låter. Vi konstaterade att när man själv partygrejar med håret är det ju lite fifty fifty så där. Det finns en chans att man får till det. Eller så går det käpprätt och man har typ ett skatbo där uppe som man måste leva med hela festkvällen. Men nu hade vi Dejan som på vad som kändes som bara några minuter snodde ihop värsta Hollywood-frillan på mig. Jag tror ärligt talat aldrig att jag kännt mig så snygg i håret förr. När frisyrerna satt där de skulle hoppade vi i partykläderna och styrde kosan mot Mood-gallerian som blivit mitt absoluta favvohäng i stan; bra shopping och urhärliga restauranger under samma tak . Vi åt på Eat; dumplings och en sallad med sparris och biff som mina smaklökar kommer hallucinera om i månader. Men trodde ni morsorna var färdiga och nöjda efter det? Nähärå. Vi gav oss inte utan skulle bara vidare. Det blev nattklubb och när den stängde fortsatte vi mot hårdrocksbar där vi gav oss i kast med någon slags luftgitarrsorgie samt headbangarbonanza. Jag hade läderkjol med nitar och jag vet inte men det kan ha varit den som så att säga gav mig feeling. Morsor på stan har liksom fått en helt ny innebörd känner jag efter denna vildsinta men mycket, mycket, MYCKET roliga afton. Jag har fler bilder på de andra brudarnas snygga frisyrer också, jag återkommer med dem senare för nu måste jag ut och klippa gräsmattan!
