Alldeles strax ska jag packa resväskan för imorgon åker jag till Köpenhamn. Den danska modeveckan invigs och i morgon kväll är det dags för den femte Walk in style award. Arrangören Ecco delar ut en rejäl hög pengar till en av sex nominerade kvinnor, alla som på olika sätt arbetar för att förbättra kvinnors liv i olika delar av världen. Pengarna skänks sedan vidare till valfri välgörenhetsorganisation. En av de nominerade är svenska designern Bea Szenfeld, som sitter i styrelsen för 1,6-miljonerklubben som uppmärksammar kvinnors hälsa och forskning och utveckling av läkemedel. Ska förstås bli spännande att kolla in detta på plats! På tal om Ecco. Hade jag haft ett pip att säga till om på det företaget hade jag i rödaste rappet (eller ja, det skulle väl gjorts för några år sedan egentligen - när Minnetonkan vad som hetast) sett till att de gjorde en remake av deras sko "Brazil". Jag har ett exemplar (i originalkartong till och med) - som tyvärr är för liten. Men det är en så förbaskat cool sko att jag inte klarar att göra mig av med den ändå. Och om de nu ändå skulle vara igång och göra repriser på gamla Ecco-favoriter, skulle jag böna be, lägga mig på rygg, vifta på svansen och tigga - så kanske de kunde göra om en annan av mina all time favourite-skor i livet. Ett par såna där klassiska Ecco-sandaler i brunt läder. Såna som typ mormor hade när man var liten. Jag hittade mitt par i en Myrornas-butik, och sedan använde jag dem så flitigt i så många år att de till slut bara var slamsor kvar. Och nu - RIP - finns de någonstans i skohimlen. Jag har förmodligen aldrig haft en sko som varit ens hälften så skön som den där sandalen. Här är vi på möhippa, jag och Ecco-sandalen (okej, ett par kompisar var med också). Jag är gravid och har Harley Davidson-T-shirt. Frågor på det?
