Idag svängde jag förbi Thobias på lunchen, ni vet, killen som fixar mina fransar. Alltså. Det är väldigt lätt att bli beroende av det där. Särskilt om man är så bekväm som jag är som inte pallar att fixa och trixa för mycket med smink och hår och jox på morgnarna. Alltså. Jag vill gärna se fiffad ut. Men helst utan att lägga ner någon tid. Ett dilemma som ni säkert förstår blir svårare och svårare att bemöta för varje år som går. Men fransarna fixar biffen. Med dem på känner jag mig piffig som fanken även om jag inte hunnit sminka mig och bara raffsat ihop håret i en snabbtofs. Han brassade på ordentligt idag, Thobias. Jag är kittad med riktigt maffiga Miami-fransar nu inför vår resa som går av stapeln nu på söndag, svoosh, svoosh - känner ni vad det fläktar? Asch. Jag passar väl på att tjoffsa iväg lite fler bilder när jag ändå är på gång. Jag är så trött på vinterkläder nu. Så gräsligt trött på tjocka jackor och långbombare. Så jag struntade i det idag. Valde roströda fransboots och guldstickad tröja (med beige ärmar och ryggstycke - otroligt snygg färgkombination - tröjan kommer från Lindex). Jeans från Acne. Jag har lock för örat. Eller nåt. Det känns och låter i alla fall inuti huvudet som om jag sitter i en container. Burkigt. Och alla ljud som sticker ut skär liksom till. Bökigt det där. Thobias tipsade om att något som hette öronljus skulle göra susen, och då sprang jag givetvis lydigt och köpte öronljus. Kanske det konstigaste någonsin. Ljus som man stoppar in i örat och låter brinna ner. Well. Nu har jag i alla fall legat här hemma i soffan med ett ljus i vardera örat och känt mig som en idiot. I alla fall till en början. Sen blev det ganska mysigt. Det lät som jag föreställer mig att det skulle göra om man satt inne i en brasa, minus hettan då. Och öronsvischet då? Försvann det. Nej. Nej. Nej. Otroligt fånig liten sak som är helt otroligt irriterande.
