Min mamma fyllde 70 och det firades i dagarna tre! Med finalen igår, på själva födelsedagen, och då började folk plötsligt klä upp sig och det där med finkläder hade jag inte tänkt på alls. Men tackade än en gång mig själv för att jag aldrig varit typen som rensar och slänger och håller garderoben slimmade, utan snarare behåller ibland kanske lite för länge. Lite för att jag har separationsångest och mina kläder betyder mycket för mig, men också för att det banne mig alltid finns en tid för ett plagg som sitter bra och är snyggt om och ibland om och om igen. Som denna klänning! Som jag rotade fram där i jakt på kalaskläder, i garderoben i stugan. En helt fantastisk liten klänning som känns très 2020, men som jag fick av en av mina första pojkvänner Jon, i födelsedagspresent när jag fyllde 20, 1999. Från Filippa K. Hatten av för Filippa K. För pojkvännen för sin förträffliga smak. Och för mig själv som spar.
