Fredagens Elle-gala var som vanligt fantastiskt lyckad. Så lyckad att jag inte ens orkade närma mig datorn och skriva om den igår. Raklångt läge i soffan var allt jag pallade. Det är så härligt med en fest som verkligen tar i, i Sverige är ju det mesta jämt så där lagom. Snällt. Inte för mycket. Men sånt bryr man sig inte om när Elle bjuder in. Då blir det Grand, champagne, lyxbuffé - enormt påskostat - och gästerna klär sig därefter. Började kvällen med att möta upp Gry i Cadier-baren. Skål på det! Jag och Annike Leone på den guld-mattan. Annikas klänning kommer från Whyred - coolt matchat med Dr Martens till! Ni vet, när man inte varit bland folk på länge. För att man typ varit hemma först på tjocken och sen fött barn och sånt. Då känns premiärturen ute i minglet väldigt... surrealistisk. Man stirrar med stora ögon på allt och alla och intrycken blir helt out of proportion eller vad man ska säga. Fattar ni hur jag menar? Så kände jag mig i fredags. Och det syns så otroligt tydligt på den här bilden där jag och Elin hänger inne på damtoan. Ett eh... he he? He... Hjälp!-ansiktsuttyck. Efter en massa velande bestämde jag mig till slut för att ha på mig en klänning från Modström och de här coola skorna från Senso. Det svarta läderbältet med en massa siffror på hittade jag i en second hand-affär för en herrans massa år sedan. Det är så sjukt snyggt och jag är glad att jag äntligen hittade ett tillfälle att använda det. En sista sak också. Elle utsåg Helena Seger till årets bäst klädda kvinna. Jag gissar här, men tror nog att jag inte var den enda i publiken som hade lite svårt att hålla med där. Nog för att hon klär sig dyrt. Svindyrt. Men snyggt? Nja. Å andra sidan. Marknadsföringsvärdet i Helena-valet måste man förstå och respektera.
