Varje gång jag håller på att tappa det på den horder-situation som råder i min garderob, råkar jag hitta något jag inte sett på länge, men kanske gillar - testar och använder och plötsligt känner jag mig istället enormt tacksam för denna hopplöst sentimentala gen som gör att jag har så svårt för att göra mig av med kläder. Varken kavajen eller jeansen och har jag använt på länge, och ihop blev de ju en nästan perfekt 70-tals-syokonsulentlook och en sådan är ju svår att ogilla. Sensmoralen: hata inte dig själv för du är kass på att rensa ur garderoben. Man måste ju faktiskt inte.
