Jag måste bara få berätta lite mer om Blankens och den här skon, "The Isabell", jag har ju liksom gått och burit på den här hemligheten så länge nu och det finns så mycket jag vill prata om. Namnet kommer för övrigt från min mormor Isabell, som alltid, trots att hon i stort sett hela sitt liv bott helt ensam i ett avlägset stort hus, haft ett odefinierat intresse för mode. När hon någon gång lämnade sin lilla plats den västgötska "schlätta" gillade hon att fynda i butiker i staden, och hon har alltid varit mån om att se proper och matchad ut. Som tonåring var något av det bästa jag visste att drömma mig bort i hennes "långgarderob" som hon kallade den, och prova klänningar från decennier som gått, fester som varit och dansgolv hon svept över i de här tygerna. Men att bry sig om kläder var både fåfängt och fruktansvärt onödigt tyckte nog mormor. Egentligen. Eller så tyckte hon inte alls det. Men det var väl vad hon tyckte att hon borde tycka. Så det där intresset blev kanske aldrig riktigt bejakat eller erkänt. Den här skon är dock till hennes och hennes goda smaks ära, som ett klumpigt sätt att tacka för inspirationen kanske? Min tanke var att göra en sko som är varken en loafer eller en ballerina, utan ett mellanting. En mjuk lädersko som bara är att kliva i, och som liksom inte kan gå fel hur du än väljer att matcha den. Den bruna i mocka och med rosett på är en dröm till jeans och T-shirt eller en skjorta till. En perfekt vardagssko till jobbet, och som är perfekt att byta till och ha inne till hösten och vintern om man inte känner för att lufsa runt i kängor hela dagen. På den svarta skon tycker jag att det lilla läderbandet bak, detaljen över hälen, gör sig extra bra. En kontrast som lyfter en väldigt användbar svart sko och ger den karaktär och coolness. Guldskon - jag undrar om inte den är min favorit ändå? Jag är så fruktansvärt svag för det superenkla stylingknepet att lyfta en enkel vardagsoutfit med hjälp av accessoarer i leopard eller ännu hellre guld eller silver. Sist men inte minst är det verkligen dags att lyfta fram Emma, skodesignern som jobbar med mig i det här projektet, kvinnan med superkoll som fixar de rätta skinnen och modellerna och jobbar fram skor efter mina idéer och förslag. Från Mariestad råkar hon vara också, precis som jag. En redig västgötte känns alltid tryggt att hålla i handen när man ger sig ut på sitt livs äventyr. Så tack för allt Emma!
