Ni som har hängt med mig länge, sen bloggtiden på Expressen, vet att jag är självutnämnd hedersmedlem i den svenska anti-Crocs rörelsen. Jag begriper mig inte på Crocs. Tycker att det är en ärligt talat ganska smaklös sko. Snygg är den i vart fall inte. Må så vara att den är urbekväm och superpraktisk, vad vet jag, jag har aldrig provat någon. Ja. Så där har jag gått på år ut och år in angående Crocs. Men så under sommaren har jag känt att Bonnie saknat en sko som hon lätt kan hoppa i och ur när hon rusar in och ut mellan trädgården och huset. Något som gärna får vara i plats så att hon kan ha dem när hon badar i vår lilla sjö eller i vattenspridaren. Något som inte är för nätt. Något som går snabbt att få på. Den enda skon jag kunnat komma på som kan tillgodose alla dessa behov är... Crocsen. Detta är en insikt som jag dock snabbt tvingat tillbaka. Några jäkla Crocs får hon bara inte. Över min döda kropp. Men så igår när vi var i Rättvik hittade min mamma en - håll i er nu - alldeles fantastiskt söt liten Crocs-sandal i en sportaffär. I barnstorlek. Vad skulle jag göra nu? Tack och lov var den slut i Bonnies storlek, så jag slapp krypa till Crocs-korset och köpa dem. Men nu när jag slog upp datorn märkte jag hur mina fingrar liksom av sig själva skrev in sökorden Crocs + navy + kids och så hittade jag dem på Brandos. Där de verkar finnas i rätt storlek. Damn it!
