Det dök upp några frågor bland kommentarerna om Egypten och charter; så här tänker jag. Jag gillar egentligen mest att fixa mina resor själv. Skaffa boendet själv, hitta egna utflykter och egna restauranger. För att det är friare. Och mindre förutsägbart. För att det ofta blir bättre, helt enkelt. Man har liksom inte något charterbolags budget att anpassa sig efter, utan kan styra utefter sin egen. Lägga pengarna på det man vill lägga pengarna på helt enkelt. Men. Ett par gånger har jag åkt på charter, och så där när man bara ska vara borta en vecka är det ju helt perfekt. Man slipper göra ett endaste dugg själv. Allt har någon annan redan tänkt på. Och det är skönt när man bara vill checka ut hjärnan ett tag. Egypten är ju ökänt för att vara ett riktigt maghelvete till ställe för svenska turister, jag hade planerat att klara oss genom detta genom att stanna på all inclusive-stället och deras restauranger och inte röra mig en centimeter utanför murarna. Det gick hyfsat bra. Ingen blev sjuk på riktigt, men Rio åkte på en smula ris i kistan precis på sluttampen. Det är nackdelen. Fördelen är väl att Egypten är nära, och det är varmt även på vintern. Röda havet är fantastiskt att se, och hotellet vi bodde på var verkligen super. Rummen helt otroligt fina till och med. Vattenrutschkanor, minidisco, skattjakter, Lollo och Bernie - barnen har nog aldrig haft roligare. Maten däremot. Herregud. På området fanns säkert ett tiotal olika restauranger, och vart man än gick var allt lika smaklöst, tråkigt och ibland snudd på motbjudande. Så. Barnen hade sitt livs semester. Vi älskade att barnen njöt så mycket, och på oss gick det förstås heller ingen nöd. Men nu över till något helt annat. Jag svischade förbi rean på Malene Birger nu på kvällsfjärten, och där gjorde jag vad jag tror måste vara mitt livs fynd. Jag tror att det närmar sig 18 år - I 18 ÅR!!!!! har jag letat efter ett par skinnbrallor. Ett par skinnbrallor som sitter bra, som känns lyxiga men inte nyrik-ryss-lyxiga, som känns skinnbyxiga men inte Sweden Rock-hårdrockiga. Som inte är för långa. Inte för smala. Inte för höga i midjan. Inte för låga i midjan. Och som man dessutom faktiskt ska ha råd att köpa. Att pynta 10 000 spänn har liksom aldrig varit aktuellt. Och så plötsligt hängde de där. Hos Malene Birger. Ankellånga, med ett fåtal gulddragkedjedetaljer och - lyssna nu - TILL HALVA PRISET! SISTA PARET! I MIN STORLEK! Det var som om rena rama Pärleporten öppnade sig framför mig när jag insåg vad som höll på att hända. Jag hade gått i mål. Till slut. Så. Nu går det bra om gratulationerna tänker börja strömma in, tackar som frågar.
