Alexia, som jag nämnt ett par gånger och som är Pers gudmors dotter, har en parfym. Och den doftar magiskt. Så där att jag hajade till när jag kände den första gången, då bara som ett tunt doftmoln kvarlämnat i badrummet. Den påminde mig om något. Andra gången jag kände den frågade jag vad det var för doft och provade den själv. Hela dagen och dagen därpå gick jag och luktade på kläderna. Kunde inte få nog. Vaknade på natten och var tvungen att gå upp och sniffa på den. Till slut kom jag på vad den påminde mig om. Andreas Carlsson. Han i Idol-juryn. Säga vad man vill om honom, men alla som träffat Andreas någon gång vet och håller garanterat med om att det finns ingen man på denna jord som doftar bättre. Jag har frågat honom vad det är för parfym han har en gång när vi sågs i Los Angeles, och han mumlade något om att han blandade två dofter, men sen ville han inte riktigt avslöja vilka de var. Alexias parfym doftar som den kvinnliga varianten av Andreas parfym. Fast bättre. Tyvärr finns den inte att få tag på här i Miami, Portrait of a Lady (Frederic Malle) som den heter. Men jag har verkligen blivit besatt. Fullkomligt fixerad. Nu hoppas jag att en kompis som kommer hit till Miami från New York på lördag kan köpa den med sig från Barneys till mig. Det här med dofter kan verkligen göra en knäpp. Jag minns hur jag blev började lipa som tonåring varje gång jag kände en strimma av Lagerfeld Photo. Parfymen som min stora kärlek Jimmy hade. Min stora olyckliga, barnsliga, tonårskärlek Jimmy. Nej hörni, Nu ska jag fortsätta fira födelsedag. Mer om den senare.
